Jag har en kollega, Carina, som varje vecka under detta läsår satt upp en dikt till oss alla andra på skolan. Om detta har jag berättat i ett tidigare inlägg. Det har blivit många dikter. Dikterna som suttit uppe har varit skrivna på 10 olika språk, bland annat samiska. Språk som eleverna talar. Språk som vi lärare talar. Vi har tack vare dikterna haft möjlighet att varje vecka stanna till en stund i skolvardagen och läsa, begrunda och förundras. Dikterna har bland annat handlat om kamratskap, om att finna glädjen i det enkla, vardagliga men även om rikedomen med mångfald samt att vi alla är väldigt lika trots olikheter. Ibland har våra elever kunnat läsa vad som stod skrivet i dikterna, men inte vi pedagoger. Av och till har vi lärare fått läsa och tolka budskapet för de elever som undrat, som inte behärskat det svenska språket riktigt fullt ut. Fortsätt läsa
Fröken @VindelAlvan 