Kategoriarkiv: Digitala skollyftet

Tre år med @vindelalvan

img_0203Denna månad blir det tre år sedan jag ”hängde” på det digitala skollyftet och startade bloggen vindelalvan.moobis.se. Det har hänt mycket sedan dess. Med mig personligen, och med mitt bloggande. Namnet @VindelAlvan står för Vindelälvan och är tillägnad mig och de älvor som dansar fritt på, och vid, vår vackra Vindelälv. Att vara lite för älvor, passar bra i en mansdominerad Lapplandskommun som Sorsele tycker jag.

Läs mer

Annonser

Digitala skollyftet badgen är min!

digiskol_badge_hela_loggan_2ee239d9-b637-486e-bd98-f31053c931adIdag fick jag min ansökan beviljad. Jag har fått min badge för Digitala skollyftet. Den gör sig bra på min hemsida.

Tack oh, tack Kristina Rilbe som gjorde det möjligt. Det är ett dessutom ett spännande utvecklingsförslag hon ger mig.  Att prova i min verksamhet, med mina elever. Alla som känner mig vet att jag gillar estetiska uttryckssätt:) Det finns bra appar som jag kunde använda för att utföra det hon föreslår.

Så här lyder hennes motivation:

Motivering

Motivering

 

Denna dag kommer för alltid att vara ihågkommen av helt andra skäl för mig, och hela svenska folket. Jag ryser bara jag tänker på vad som hänt i Trollhättan idag. I Finland har man tydligen börjat jobba mer förebyggande med elevhälsa. Polisen söker även aktivt efter signaler på hot om våldsdåd på nätet, efter att de haft liknande händelser i Finland men med betydligt fler offer på skolorna.
Jag hoppas att det hörsammas i Sverige med, för en elevhälsa som hjälper ungdomar som mår dåligt har alla nytta av.

En blogg för reflektion

Nu är det snart två år sedan jag började skriva på min blogg. Tack vare det #digitalaskollyftet. För mig har den inneburit att jag personligen får reflektera över min undervisning samt att jag dokumenterar den oftare än vad jag skulle ha gjort utan min blogg.

Jag har via bloggen, och för att jag alltid lägger mina blogglänkar på Twitter, fått kontakt med så många människor som jag aldrig skulle ha haft annars. Det är tex: en mediapedagog på UR, läromedelsförfattare och författare till böcker, journalister, bokförlag (Vilja förlag som skickade böcker som jag kan använda med mina elever, en glädjekälla utöver det vanliga!) och alla fantastiska kollegor där ute som skickar hejarop och applåderar.

Bloggandet leder inte till många hejarop på hemmaplan, utom från kollegor och speciellt en kollega, Ingela och till dig säger jag heja heja heja tillbaka! En av våra politiker i Sorsele kommun följer mig. Det är också glädjande:)!

Jag har lärt mig så mycket av att vara en ”medial person” och tror att det gör mig till en bättre pedagog. Jag lyfter blicken, ställer mer krav och vet mer om vad som är förankrat i forskning och inte. Jag vet vad jag eftersträvar i min undervisning och strävar mot det målet. Ett sätt är att utbilda sig, mig mer. 45 högskolepoäng i svenska som andraspråk är alldeles för lite för detta viktiga uppdrag.

De timmar jag lagt ner på min blogg har helt klart varit värt det. Men att förändra tar tid. Jag får börja i mitt eget klassrum. Med mina elever.

Det blev mycket ”jag och mig” i denna text. Väldigt oSorselianskt. Ja, ni ser vad en blogg kan göra med en’!

En som beskriver en liknande resa men på en annan och betydligt högre nivå, är Malin Söderberg som berättar om det på Västerbottens pedagogiska blogg.

Min egen språkutvecklande utbildning

Jag tänker tillbaka på läsåret och det lärande som pågått mellan mig och mina elever, men även på min egen utveckling som pedagog. Jag avslutar snart mitt femte arbetsår. Jag blev klar med min lärarexamen 2009. Utöver den har jag kompletterat med ytterligare 45 poäng svenska som andraspråk under tiden jag arbetat. Jag har varit tjänstledig på 20% under vissa delar av min vidareutbildning och bekostat allt utom resor och viss litteratur själv.
-för att koppla till en annan sak som jag har skrivit om i detta inlägg, jag kanske  är ”ny” som lärare, men absolut inte i arbetslivet.

För min del har det varit ett givande arbetsår när det gäller pedagogiskt lärande. Speciellt tack vare det utvecklade nätverket = mitt utökade kollegium på Twitter och medlemskapet i olika skolgrupper på Facebook. Det utökade kollegiet samt att jag deltagit i det #digitala skollyftet har betytt, och betyder mycket, för min egen utveckling.

Förutom universitetsstudierna har jag köpt en rad böcker, facklitteratur om pedagogik och undervisning. Böckerna har jag läst på min fritid. Innehållet i böckerna tillsammans med vad andra pedagoger, rektorer och skolutvecklare skrivit på olika hemsidor har ”lyft” mig yrkesmässigt. Jag listar de böcker jag läst i min egen läsordning.
Litteratur som lär lärare

Anders Jönsson (2012) Lärande bedömning Gleerups
Christina Löfving (2011) Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen Liber
Ann-Marie Körling (2011) Nu ler Vygotskij Liber
Barbro Westlund (2009) Att undervisa i läsförståelse Natur&Kultur
Dylan Wiliam (2013) Att följa lärande Studentlitteratur

Det har varit roligt att också se elevernas utveckling. Jag har ständigt förbättrat min undervisning. Hur vet jag det? Jo, jag mäter det. Med ökad medvetenhet om formativ bedömning, genrepedagogik, flippad undervisning  och en modellektion i språkutvecklande undervisning av Ann-Marie Körling  kan jag bättre avläsa i mina elevers arbeten att de utvecklats. Jag kan se bevis på min egen undervisning i elevernas arbeten, för jag tittar och frågar efter det. Till exempel via ”exit-tickets”.

För tillfället går jag kursen ”Betyg och bedömning” på webben, via Karlstads universitet. Även om jag inte når ända i hamn och får 7,5 hp så har kursen inneburit en djupdykning i målen, planering av undervisning och bedömning av elevarbeten. Samt tips och ny kunskap om utvecklingssamtal. Jag inser att många pedagoger fortfarande jobbar efter den gamla läroplanen på vår skola. Det finns förbättringsområden.

Jag önskar vår skola skulle ha en liknande plan som Eskilstuna. En plan att sträva mot, en språkplan!

Nyligen var jag på ett studiebesök på en större skola i en norrländsk stad, där man jobbat länge med undervisning i svenska som andraspråk. Jag var där för att fråga en kollega, en specialpedagog om hur hon jobbar med eleverna. Hon värnar nämligen mycket om SVA elever med speciella svårigheter. Jag hade massor av frågor och fina Åsa, som hon heter, svarade allt vad hon hann och jag var så hjärtligt glad när jag gick därifrån. Inte minst över hur varmt eleverna hälsade på henne när vi gick runt på skolan. Alla vi mötte verkade känna Åsa.

Hennes bemötande fick mig att tänka på ett citat från en bok under min lärarutbildning. Det var en forskare som tillbringat mycket tid bland eleverna på en högstadieskola. Forskaren menade att ”eleverna verkade ha öron in i lärarrummet”. De lärare som pratade väl om eleverna, fick hon sällan höra något elakt om från de elever hon intervjuade. De lärarna pratade eleverna också gott om, menade forskaren.

Jag var så glad över allt som Åsa visade och berättade om sitt sätt att tänka och arbeta. Hon delade villigt med sig av sina favoriter. Jag gladde mig åt så många saker, men inte minst över hennes bekräftelse att jag jobbar ”på rätt sätt”. ”Läs, läs, LÄS!” med dina elever, och så läser du en gång till var hennes budskap. Jag fick även med mig mycket matnyttigt om hur hon bedömer elevers språkutveckling.

Ibland uppfattar jag det så, att lärare som är ”gamla” i yrket avfärdar mig ganska snabbt för att jag inte varit lärare så länge. Det är lite trist. Jag tror att alla har något att lära av andra.
Åsa sa, när vi avrundade efter mitt besök, att jag fått henne att reflektera över det jobb hon gör med alla mina frågor.
Tack Åsa, och oj vilket bra arbete du gör!