Månadsarkiv: november 2014

Språkutveckling och IT samt QR kod

qr-kodI år undervisar jag i elevens val på vår högstadieskola. Eleverna är från alla klasser, d.v.s. från förberedelseklass t.o.m. årskurs nio.

En del elever kan mer än mig om appar som IMovie. De gör avancerade filmer, och är väldigt kreativa.  Nästa utmaningen jag har gett dem är att skriva ett manus utifrån en  narrativ genre och att den ska vara på engelska. Till eleverna som är nybörjare i svenska språket har jag spelat in lite enklare texter och lagt på Showbie. De får lyssna på texten, och sen skriva vad de hör. Därefter får de läsa texten och jämföra med det de skrivit.

Vi ska även göra qr-koder på elevens val. Så här, som ovan, ser mitt första bidrag till Qr- kod ut till vårt jultema i Språkintroduktionsklasserna. I år skall tipsrundan bestå av qr-koder hade jag tänkt!B

Två av elever påbörjade en julkalender med koder, med länkar till youtube.

I min egen Språkintroduktionsgrupp skrev jag ut samma kod, som den ovan, på papper. Jag instruerade eleverna att de skulle ladda ner appen QR reader från AppStore utan att tala om varför. Efter att de gjort det, gick vi genom texten på låten ”Tänd ett ljus” och de översatte ord så de förstod ordens betydelse samt att vi diskuterade budskapet i texten. Därefter fick de scanna koden på mitt papper med ”kodläsarappen”. Vi lyssnade på den låten med musik och text, eftersom koden var länkad till youtube där sången fanns med både ord och ljud. I QR kod appen, som de sedan laddade ner, visade jag hur man gör koder med en länk, som min kod här ovan, samt kod med ett textmeddelande. De var trevligt att gå runt och scanna koder med meddelanden som ”Hej larare hur mr du?” Våra vokaler kan tyvärr inte denna app översätta, så där får man tänka i nya banor, med andra ord, om man vill säga saker som inte saknar vissa bokstäver.

De här apparna använde jag för att läsa och göra QR koden:
image

UR frågar. Mig, och andra pedagoger.

image
På forumet Twitter ställde en mediepedagog på Utbildningsradion UR en fråga, vad vi som undervisar unga vuxna skulle vilja se i en serie som ”Vi ses, vi hörs”. Jag hade inte sett programmet men läst på Facebook att många SVA pedagoger använde serien i sin undervisning.

Jag tog mig tid att se några  av avsnitten ur ”Vi ses, vi hörs”. De är cirka 11 minuter, lagom långa och innehåller samtal från vardagen. Med fraser som upprepas. Sagt och gjort, jag svarade UR och det gjorde de med!

image

Jag ska ta mig an frågeställningen med 3 olika klasser. Mina egna elever, och två andra kollegers grupper. Vad de, eleverna, tycker att programmet bör innehålla.

Eleverna i de två grupper jag hunnit med denna vecka tyckte att:
Filmen var bra, de har sett ett eller två avsnitt, och att man kan lära sig mycket från dem.
De skriver, sa att de vill veta:
Vad eleverna på skolan pratar om, för det vet de inte. ” Vi är i skolan och vi måste veta vad de pratar om” de andra eleverna.
Hur fungerar skolan?
Hur röstar man i Sverige.
När jag såg honom kom jag ihåg min första dag i Sverige.
I Sverige är det mycket kallt.
Jag tycker om Stockholm och Umeå.
Filmen hjälper mig att prata, den är nyttig för mig.
Sverige och skolan är bra.
När man åker skidor är jag glad.
Fotboll, de vill många se mer om.
”Om det kommer en flicka, hon vill ha hjälp, jag vill kunna hjälpa henne”.
Kulturen, jag vet inte så mycket om svensk kultur. Vad äter och gör de på fritiden, ungdomar? De, ungdomarna, pratar alltid om skoter och andra människor pratar om kommunen och om vad de bestämmer där.
Att bo själv, när man flyttar! Hur använder man saker i lägenheten!
När man handlar. När man lagar mat.
Tandläkare, sjukhus, lasarett. Vårdkontakter.
Jag vill veta mer om regler och om skolan.

På Facebook, i Svenska som andraspråksgruppen, tyckte en pedagog att personen i filmen hade ett tillgjort uttal, och jag kan hålla med. Mina elever tyckte han lät bra för att han talade långsamt. Min frågeställning om vad de tyckte om hans uttal var kanske en aning för abstrakt och för svårt att bedöma för de som är unga och nybörjare i språket.