Källkritik med Bamse, serietidningen

Bamse

Länk till hemsida. Lektionsförslag för årskurs 1-6.

TV-serier i undervisningen

I ett forum för svenska som andraspråkslärare på Facebook fick jag tips på två TV serier. Dels den populära TV serien ”Skam” (2015) som utspelar sig på en gymnasieskola i Norge och den betydligt äldre serien ”En ö i havet” (2003) som i filmen utspelar sig 1939 och miljön i filmen är till stor del förlagd till Göteborgs skärgård.

Läraren Susanne Angwald Brunke tipsade att hon visat två avsnitt av serien ”Skam” och jämförde den sserien med handlingen i ”En ö i  havet”. Eleverna fick i uppdrag att  jämföra kvinnors och invandrares situation, nu jämfört med då. Hon berättar att en elev tyckte att den judiska flickans situation i filmen ”En ö i havet” var bättre än den norska flickans.

Om TV-serien ”Skam” säger två 25+ tjejer som ”maratontittade” på serien under julen 2016 att de anser att de norska skolförhållandena ”mer liknar de amerikanska” än de svenska. De tyckte även att i serien ”Skam” fanns det saker de kände igen från den egna skoltiden (i Sverige) och att serien är väldigt bra.

Serien ”Skam” riktar sig till ungdomar som är 15 år och äldre men har lockat även en äldre publik.

TV-serien ”Skam” finns i tre säsonger. Den första säsongen, Säsong 1, innehåller sammanlagt 11 avsnitt, och den kretsar kring Eva Mohns liv, med Evas kompisgäng – Noora, Vilde, Sana och Chris – i andra centrala roller. En stor del av säsongen handlar om Evas turbulenta förhållande med pojkvännen Jonas. De går den första terminen på en gymnasieskola i Norge. Det är en serie om vänskap, sex, alkohol och fest. Just dessa ämnen kan vara lite känsliga att ta upp i en Språkintroduktionsklass. Jag har haft flickor i mina elevgrupper som lämnat klassrummet när det varit killar med i klassrummet och de skulle titta på filmer om vänskap, kärlek och relationer. Även vid andra tillfällen har det hänt. T.ex. när jag har visat den tecknade filmen ”Draktränaren”. De två tecknade huvudkaraktärerna i den filmen pussar varandra. Våra kulturer är olika och för tjejer kan filmer där de pussar på varandra vara alltför utmanande att se tillsammans med pojkar. Samtidigt är det viktigt att visa att i Sverige är detta en demokratisk rättighet, att alla har rätt att se en film utan att ta hänsyn till vilka andra som ser den.

Jag frågade läraren som visat ”Skam” om hur det gått för henne att visa filmen i sin elevgrupp och hon menar att det går bra.  Hon beskriver att hon har elever med olika religiösa och etiska bakgrunder, men ger mig tipset att de första avsnitten av ”Skam” kan vara mer lämpliga att visa än några avsnitt längre fram i serien.

Här kan du se Första programmet av ”Skam” på SVT play. (19 minuter).

Med i serien finns även karaktären Sana. Om hennes roll berättar skådespelaren:

Iman Meskini som spelar Sana anser att en viktig beståndsdel som de har gemensamt är att de båda är troende muslimer. Hon tycker att det är kul att rollen som Sana har blivit en förebild för muslimska tjejer. Det är mycket grunden till att jag tog rollen som Sana i Skam. Jag har en liknande uppväxt som Sana. Jag tycker att Sana är rolig, men det är inte jag! ”Det är en påhittad karaktär” säger hon. Iman pluggar arabiska och Mellanösternstudier på Universitetet i Oslo och spelar basket på hög nivå.

#vi står inte ut, men slutar aldrig kämpa

I min kommun Sorsele hade vi en ljusmanifestation den 24 november samtidigt och tillsammans med en rad andra platser i Sverige. Vi i Sorsele hade drygt -20 grader kallt. De cirka 50 personer som samlades denna kväll manifesterade mot den tillfälliga asyllag som röstades igenom i vårt land den 21 juni i år. Vi protesterade mot denna lag och mot att, som vi ser det, Sverige bryter mot internationella konventioner, Barnkonventionen.

Barn som kom till Sverige före den 24 november och som är under 18 år har många gånger fått uppehållstillstånd fram till dess de blir myndiga. Hotet om en framtida utvisning skapar en stor oro och är ett mänskligt resursslöseri. Vi anser att detta är ett slöseri, med mänskliga resurser, med skattepengar och med framtida arbetskraft. Det är också inhumant.

Migrationsverket kräver att de barn som flytt från ett land i krig, i ett land där uppemot en miljon människor lever i internflyktingläger i det egna landet, ska kunna bevisa sin ålder. När de inte kan det innebär det att de systematiskt skriver upp ungdomarnas ålder till 18 år. De blir därmed myndiga och vårt land behöver inte ta hänsyn till Barnkonventionen. Vi vet att detta innebär att många av ungdomarna kan skickas tillbaka till sitt ursprungsland utan att någon vuxen tar emot dem där.

Som en av våra ambassadörer för denna ideella organisation i Sorsele, Inger Stenlund, sa i ett tal till de uppemot 50 personerna som samlades i Sorsele denna kväll – Jag känner inte igen mitt land!

Vi lärare kämpar för att göra skillnad. Här ett reportage ur Skolvärlden.

Ansvarsskyldighet. Vems fel är det att elever inte lär sig det de bör? Att elever inte får den kunskap de har behov av? Det är en fråga som ofta besvaras med: Det är lärarens fel! Eller, det är elevens fel!

Skolinspektionen har gjort en granskning på 15 skolor. De fastlägger att: Om en elev riskerar att inte nå kunskapskraven ska skolan anpassa undervisningen efter elevens behov. Detta kallas för extra anpassningar och skiljer sig från särskilt stöd, som är en mer omfattande åtgärd och därför ofta pågår under en längre tid.

Tillräcklig tid och kompetens är rektorns ansvar.
De ansvariga rektorerna har en avgörande betydelse för att elevernas behov av extra anpassningar ska tillgodoses. För att lyckas behövs riktlinjer och strukturer för kvalitetsarbetet kring särskilda anpassningar, samt en organisation där lärare och elevhälsa samverkar.

Under min VFU frågade jag många lärare om de ansåg att specialpedagogen/spec.pedagoger var en tillgång för läraren. Flera lärare ansåg att de hellre hade haft en kollega till, att det varit två pedagoger i klassrummet istället för att det fanns specialpedagoger att rådfråga. Under min egen lärarutbildning fick jag en inblick i det specialpedagogiska arbetet och vikten av att tänka att hur är varje elev en tillgång för resten av klassen? Där tror jag specialpedagogen har en väldigt viktig roll. Men, det är inte bara enkelt, detta med anpassningar för eleverna.

Om detta med individualiseringens dilemma samt om vikten av inkludering finns det två bloggar som jag anser är väl värda att besöka. Det är Specialpedagogerna Helena Wallbergs och Anna Bengtssons bloggar.

Helena Wallberg som bloggar under namnet Specialpedagogen, det inkluderande klassrummet, har bland annat föreläst om Formativ  pedagogik men även gett ut en lärobok i ämnet. Hennes film som jag länkat till, är en föreläsning, som hon kallar Från förmedling till förståelse, och i den tar hon upp några strategier hon anser att eleverna behöver för att klara skolarbetet. Helena har förutom föreläsningar, även fortbildning för lärare på skolor.

Helena skriver bland annat så här om Accountability, ansvarsskyldighet.

Accountability landar hos eleven eftersom det är eleven som inte funkar. Lösningen blir att sätta in extra anpassningar på individnivå utan att fundera över hur elevers förutsättningar både individuellt och på gruppnivå påverkas av skolans organisation, lektioners upplägg, gruppindelning, schematekniska lösningar, skolans metoder för att träna på det som är svårt och lärares bedömarkompetens för att ta några exempel. Tillämpningen av extra anpassningar utifrån individperspektivet gör att  accountability istället landar hos den individuella läraren. 

”Jag vill inte läsa nyheter”

”Jag vill inte läsa nyheter” sa en av mina elever när jag ville tipsa dem på sätt och platser där de kan öva på sin svenska på fritiden. Det är viktigt att elever gör just det, lyssnar och läser på annan tid än på skoltid. Jag frågade inte eleven varför hen inte ville läsa nyheter men jag drog egna slutsatser. Kommer man till Sverige och har lämnat ett krig, vill man kanske inte läsa om det, även om det sker i ett annat land än hemlandet.
På platser som ”Klartext” där man kan lyssna på nyheter på lätt svenska, eller om eleverna läser den lättlästa tidningen 8 sidor på nätet (som även går att få höra på fler språk än svenska) så är det många nyheter om våld och krig, för det är ju så världen ser ut idag. Ett gott alternativ kan vara Sydsvenskans miniblad, där nyheterna är skrivna på enkel svenska och det finns ett bra uttal på talsyntesen.

Desto roligare hade eleverna åt serien ”Vi ses, vi hörs”. (Det ryktas om att det ska komma en liknande serie mer riktad mot ungdomar. Du får gärna fråga någon av UR:s medarbetare hur långt borta det är i tiden?!) Vi ses, vi hörs finns på Youtube och jag visade även ett filmavsnitt från Djungelboken på Barnprogrammen i SVT. Det finns en sådan app att ladda ner. Som bara visar barnprogrammen. Jag berättade även att en av tolkarna, vi använder tolkar vid vissa samtal med eleverna, gav mig och eleven tipset: Vill du lära dig svenska? -se på barnprogram. ”De talar lite mer enkelt och långsamt” menade tolken. Djungelboken har många saker som stöttar språkinlärning. Som en av eleverna sa när jag visade att på filmen textades allt som sades ”det är bilder också, då förstår man bättre”. I ett tidigare blogginlägg ger jag mer tips på filmer och böcker man kan se och läsa på Språkintroduktion.
Det är viktigt att utveckla elevernas kognitiva förmåga och utmana dem i språket och det gör jag i min undervisning. Men jag anser att motivation också är viktigt. En rolig film som man förstår kan ge nog så mycket även om den är lite barnslig! Eller barnslig? Många gånger är barnfilmer allt annat än det.

Vi ska, lite längre fram på läsåret, läsa sagor vilket är en genre som är bra att använda för många gånger kan eleverna ha förförståelse om en saga vi läser på svenska för de har läst eller hört den i det egna hemlandet. Eleverna har ofta en tradition av berättande med sig i bagaget och kan känna igen berättandets struktur.
Därför tipsade jag även på några av mina favoriter från UR:s sidor till eleverna. Som filmen om morbror Tommy.
Tommy är inte som de andra morbröderna och Lill Zlatan är en tjej. Det finns mycket att ta upp om denna berättelse gällande vilka normer som råder i samhället.
Här har jag gjort en liten länk till 1 minut ur sagan. Från UR:s hemsida.

Ett sommarlov och tid för eftertanke

Nu har både lärare och elever lov. Flera av de elever jag har haft detta läsår ska plantera skog i sommar och tjäna egna pengar. Jag är glad att de verkar få fint väder, för det är soligt och varmt. Men i och med det kommer även andra vänner på besök. Små vänner som sticks. Mina elever berättar ofta om det, att de tycker att de bor på en fantastiskt fin plats. De tycker att Sorsele är vackert, men de hatar myggen. Som tur är det både fint väder, och blåsigt. Ett perfekt väder för att plantera skog. Blåsten håller myggen borta.

Själv ska jag ta lov och passa på att reflektera över det läsår jag avslutat. Ett läsår med en hel del motgångar. Det är svårt att organisera en verksamhet som vår. Svårt för en liten kommun att ha råd med ” en skola för alla”. Det är komplicerat att ge en god utbildning för nyanlända elever.

Dikt till en elev

Idag tänkte jag på denna dikt nedan i samtalet med en elev som försöker hitta sin plats i världen.
Jag tror på att som vuxen måste man våga stå för att vara precis det, vuxen, och sätta ramar. Det är inte alltid populärt, men jag är övertygad om att barn behöver ramar. Om vi vuxna ger dem ”tak och väggar” att förhålla sig till så växer både självtilliten och självförtroendet hos barnen.

“Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Hjalmar Söderberg

Vår värdegrund

I vår kommun, Sorsele kommun, i landskapet Lappland jobbar vi efter värdegrunden mod, glädje och respekt. Den övre bilden är från våra hembygdsdagar i Sorsele, Holmen gungar. De unga som uppträdde här visade prov på alla orden.

Livbojen ett samverkansavtal i Sorsele kommun

I Sorsele kommun har vi ett samverkansavtal under uppbyggnad. Avtalet rör ensamkommande flyktingbarn, och andra nyanlända.

Vi kallar avtalet för Livbojen. En del ungdomar kan behöva en livboj.

Samarbetsavtalet handlar om att få en helhetsbild om våra ungdomars hela dygn. Vems ansvar är det att ungdomarna kommer till skolan? Vad ansvarar vi på skolan för? När de går hem från skolan, vad gäller då och vems ansvar är det att de har en bra fritidssysselsättning? Vem gör vad?

I samarbetet finns GM, vårdnadshavare, skola, socialkontoret och 18+ verksamheten inkopplad.

Det kan bara bli bättre med samverkan, kommunikation och tydlighet av roller.

Hurra för att vi strävar efter att göra saker bättre!