Skolelev i ett nytt, eller annat land än Sverige

Jag har via Facebook gruppen Svenska som andraspråk fått tips på en film som går att diskutera med kollegor om kring hur det är att tvingas göra olika ämnestest och inte få använda sitt modersmål och visa sina kunskaper via språket, det egna modermålet. Filmen heter ”Immersion” och är år 2009 och filmen är från USA och handlar om en pojke som flytt(at) från Mexico till Kalifornien.

Det andra tipset är en ny poddserie från UR pod.ur.se Mitt land, mitt liv, min skola.

Mitt land, mitt liv, min skola handlar om skolsituationen, utbildningshistoria och bildningskanon i de länder varifrån många elever i svenska skolan kommer, bl.a. Syrien, Afghanistan och Somalia. Elever, lärare och forskare berättar.

Ansvarsskyldighet. Vems fel är det att elever inte lär sig det de bör? Att elever inte får den kunskap de har behov av? Det är en fråga som ofta besvaras med: Det är lärarens fel! Eller, det är elevens fel!

Skolinspektionen har gjort en granskning på 15 skolor. De fastlägger att: Om en elev riskerar att inte nå kunskapskraven ska skolan anpassa undervisningen efter elevens behov. Detta kallas för extra anpassningar och skiljer sig från särskilt stöd, som är en mer omfattande åtgärd och därför ofta pågår under en längre tid.

Tillräcklig tid och kompetens är rektorns ansvar.
De ansvariga rektorerna har en avgörande betydelse för att elevernas behov av extra anpassningar ska tillgodoses. För att lyckas behövs riktlinjer och strukturer för kvalitetsarbetet kring särskilda anpassningar, samt en organisation där lärare och elevhälsa samverkar.

Under min VFU frågade jag många lärare om de ansåg att specialpedagogen/spec.pedagoger var en tillgång för läraren. Flera lärare ansåg att de hellre hade haft en kollega till, att det varit två pedagoger i klassrummet istället för att det fanns specialpedagoger att rådfråga. Under min egen lärarutbildning fick jag en inblick i det specialpedagogiska arbetet och vikten av att tänka att hur är varje elev en tillgång för resten av klassen? Där tror jag specialpedagogen har en väldigt viktig roll. Men, det är inte bara enkelt, detta med anpassningar för eleverna.

Om detta med individualiseringens dilemma samt om vikten av inkludering finns det två bloggar som jag anser är väl värda att besöka. Det är Specialpedagogerna Helena Wallbergs och Anna Bengtssons bloggar.

Helena Wallberg som bloggar under namnet Specialpedagogen, det inkluderande klassrummet, har bland annat föreläst om Formativ  pedagogik men även gett ut en lärobok i ämnet. Hennes film som jag länkat till, är en föreläsning, som hon kallar Från förmedling till förståelse, och i den tar hon upp några strategier hon anser att eleverna behöver för att klara skolarbetet. Helena har förutom föreläsningar, även fortbildning för lärare på skolor.

Helena skriver bland annat så här om Accountability, ansvarsskyldighet.

Accountability landar hos eleven eftersom det är eleven som inte funkar. Lösningen blir att sätta in extra anpassningar på individnivå utan att fundera över hur elevers förutsättningar både individuellt och på gruppnivå påverkas av skolans organisation, lektioners upplägg, gruppindelning, schematekniska lösningar, skolans metoder för att träna på det som är svårt och lärares bedömarkompetens för att ta några exempel. Tillämpningen av extra anpassningar utifrån individperspektivet gör att  accountability istället landar hos den individuella läraren.